Jag har varit intresserad av spiritualitet enda sedan jag var tonåring, då jag började uppleva saker jag inte riktigt kunde förklara. Händelserna väckte en liten känsla av att det kanske finns mer bortom det vi ser och jordelivet, men så kom livet emellan och jag fick annat att tänka på. Plugg, skateboard och jobb, till exempel. Men så, när jag nästan 20 år senare träffade min flickvän Malin, som startat Mothership, väcktes tankarna till liv igen, i och med att hon själv länge varit aktiv inom den spirituella världen. Plötsligt kände jag att det var dags att ta steget – och det ”första” fick bli ett besök hos ett medium.
Mitt intresse för att besöka ett medium, eller spirituell vägledare, har allt funnits där men det har bara inte blivit av. En klassisk grej som man glömmer att boka in. Och helt ärligt, hur och var börjar man om man om man inte har så bra koll på den spirituella världen? Hur vet man var man hittar dem och vilka som rekommenderas av andra? Detta är för övrigt en anledningarna till varför Mothership startades, för att guida sådana som mig att finna det man söker, på ett enkelt och öppet sätt. Och kunna läsa om andras erfarenheter hos dessa aktörer.
Jag visste en del innan om hur ett möte med ett medium går till men långt ifrån allt. Sen skiljer det ju sig såklart mellan vissa, hur de för samtalet framåt, hur de ställer frågor (om de ens ställer frågor, oftast gör de det inte alls, eftersom de vill kunna påvisa sin äkthet i att de inte försöker lirka fram information) osv. Det hela började med att min flickvän några veckor tidigare gett mig en present i form av ett mediumbesök hos Caroline Regnér. Glad och pepp blev jag, men det kommande mötet blev mer verkligt i bilen på vägen till Linköping, där Caroline har sin mottagning. Jag skulle inte säga att jag var nervös, men helt klart spänd och taggad. Vad skulle ske? Kommer det komma någon från andevärlden, och kommer jag ens tro på det hon isåfall säger? Hur kommer jag må efteråt?
På vägen ner i bilen berättade Malin något jag inte kände till, att många medium blir så känslomässigt påverkade att de kan börja gråta under sessionen. Otippat tänkte jag, och inte visste jag då att det var precis det som vad som 1 timme senare faktiskt hände. Innan sessionen bestämde jag mig för att gå in med inställningen att jag inte vill fråga något eller säga så mycket själv. En slags extra försäkring om att inte göra det för lätt för mediumet och riskera att det blir lättare att läsa av mig rent psykologiskt. Jag ville bara in i sessionen och låta det som ska komma få komma. Däremot hade jag en förväntan: Skulle hon få kontakt med någon så hoppades jag att det skulle vara mormor eller morfar.
”Hon måste ju ha googlat upp det där… ”
Efter ca 2 timmar kommer vi fram till Carolines lilla torp utanför Linköping i Kettestad. Ett supermysigt litet ställe med flera hus på tomten och lågt i tak. Känslan är varm och inbjudande. Värt att tilläggas också är att Caroline och medium innan inte har en susning om vem du är eller vad du heter. Tips, lägg det på minnet innan du ska till ett medium. Annat tips, säg det också till alla skeptiker efteråt som i 9 fall av 10 tror ”att hon måste ju ha googlat upp det där”. Så här med facit i hand måste jag erkänna att det hade varit en omöjlighet att hon googlat vissa av de saker jag fått höra, eftersom ingen känner till dem. Precis lika läskigt som det låter.
”Vänta nu, va?”
Caroline började med att fråga om jag ville ha något att dricka. Det fick bli vatten. Det andra hon sa efter att jag fått mitt glas med vatten var att det fanns näsdukar under bordet, något som inte direkt gjorde mig mindre nervös. De lär dock behövas, så blödig som jag är, tänkte jag. Jag ryckte åt mig ett gäng direkt och tog ett djupt andetag.
Caroline började md att berätta hur sessionen kommer att gå till, hur hon kommer gå in i sig själv, sluta sina ögon och söka kontakt med den som vill träda fram och säga mig något. Hon kommer inte att ställa frågor utan berättar bara det som kommer till henne. Hur nu det ska gå till, tänker jag. Caroline sluter sina ögon och säger nästan direkt att en man är där för att prata med mig. Hon blir känslomässig och känner tryck över bröstet, ångest och tårar smyger sig på och hon börjar gråta. Inom 2 minuter sa det alltså PANG, och så hände det Malin nämnde i bilen på vägen hit. Vad händer, tänker jag? Och självklart brister jag också ut i gråt.
Mannen hon beskriver låter som att det är min mosters man som gick bort ganska hastigt. Hon beskriver honom och hans sätt att vara i detalj. Hur exakt vill jag inte dela mig med av just här men det var väldigt chockerande. Det enda jag kunde tänka på var -vänta nu, va? Har vi suttit här i 2 minuter och du prickar in detta direkt? Vi har 58 spännande minuter framför oss tänker jag samtidigt som jag rycker åt mig fler näsdukar och önskar att jag fick poppa popcorn.
Vidare innehöll sessionen tyvärr ingen kontakt med varken Mormor eller Morfar, men Farmor och en vän som gick bort alldeles för tidigt sökte kontakt och ville förmedla saker. Dessa beskrev hon också i detalj och det kändes verkligen helt galet att en främling sitter mitt framför mig och berättar saker hon inte borde veta. Det var chockerande och fascinerande på samma gång. Andra ämnen hon också lyckades pricka in exakt var vart jag befinner mig nånstans i livet, vad jag vill, vad jag gjort tidigare och är trött på, mina arbeten, planer framåt, min relation och mina företag jag håller på med. Hur, tänkte jag gång på gång. Hur kan det här vara möjligt?
När sessionen var slut kände jag mig på något sätt lite pånyttfödd, lätt på stegen och glad i sinnet. Lättnad över att mina frågor hade blivit besvarade, vilket jag (faktiskt) kände på mig innan. Och lycka över detta så otroligt fina, djupa och sårbara möte med en främling som öppnar upp sig så mycket i sina känslor.
Efteråt satte jag mig i Carolines mysiga lilla gäststuga ute på gården och blickade ut över trädgården och tog in den nya upplevelsen. En omtumlande upplevelse som kommer ta ett tag att smälta. Jag kommer definitivt att besöka Caroline och andra medium igen, för mig var detta en bekräftelse jag länge undrat över och att kunna få kontakt med andevärlden är något jag skulle rekommendera alla att prova. Är du skeptiker och har skruvat dig lite på stolen när du läst detta? Jag förstår dig, jag kände likadant innan. Mitt tips: Allt behöver inte alltid kunna förklaras, så boka ett besök, släpp garden, dina förväntningar och fördomar och se vad som händer. Det blir kul, jag lovar.
Vill du tipsa om medium som inte finns med på sajten idag så maila oss gärna på hello@mothership.se.
Mvh, inte längre mediumoskuld.
