Vi är mitt uppe i sensommarens efterlängtade Pride Month – och vad passar då bättre än att bjuda på en artikel om olika sätt som homosexualitet kan förstås från det andliga perspektivet? Låt oss dyka in i denna kärleksdrypande text direkt:
Många som följer ett mer universellt andligt synsätt (snarare än religiöst) menar att själen inte har kön – och att kärlek är helig oavsett vilken kropp den uttrycks igenom. Här betraktas homosexualitet aldrig som fel eller onaturligt, utan snarare som ett uttryck för själens längtan efter sann förbindelse. Kärlek är kärlek, och själen söker spegling, tillväxt och närvaro – inte kön.
Inom traditioner som tror på reinkarnation (t.ex. hinduism, buddhism, new age) ses varje liv som en möjlighet att utforska olika aspekter av mänsklig erfarenhet. En själ kan ha levt många liv som olika kön, och i ett visst liv kan den:
I vissa tantriska och energimedicinska traditioner ses sexualitet som en kanal för livskraft (kundalini, prana). Här betonas ofta energiflödet mellan maskulin och feminin polaritet, men dessa energier finns inom alla kön. Därför är även homosexuella relationer vara djupt andliga, så länge det finns balans, närvaro och respekt.
Många upplever att när de går igenom ett andligt uppvaknande, så kommer en djupare förankring i den egna sanningen – oavsett om det innebär att komma ut som homosexuell, leva polyamoröst eller lämna traditionella könsroller. Autenticitet ses då som en andlig dygd i sig.
Med detta sagt; get out there och älska mer! Och vem du väljer att älska, spelar ingen roll. Kärlek är kärlek.