Inre arbete är inte att dra sig undan livet.
Det är att bli bättre rustad att leva det – tillsammans med andra. De flesta av oss har någon gång varit så uppfyllda av våra egna känslor att vi knappt märkt vad som händer runt omkring. När man är stressad, rädd, orolig eller mitt uppe i något svårt – då blir det ofta så. Perspektivet krymper. Man sluter sig inåt. Inte för att man är egoistisk, utan för att man försöker överleva.
Men just därför är det så viktigt att vi vågar stanna upp och fråga oss: Hur påverkar jag andra när jag är fast i mitt eget? Vad händer i mina relationer när jag styrs av rädsla?
Det är lätt att tro att personlig utveckling handlar om att bli sitt “bästa jag”, men för mig handlar det mer om att börja se klart. Att förstå hur våra inre mönster påverkar både oss själva och dem omkring oss. Att ta ansvar, på riktigt.
När vi börjar se oss själva med lite mer klarhet och vänlighet – då skapas utrymme. Då händer något. Plötsligt finns det plats att lyssna, att förstå andra, att vara närvarande. Plötsligt blir det lättare att samarbeta, älska, bidra – inte som en prestation, utan som något som kommer inifrån. Att jobba med sig själv är inte ett motsatsförhållande till att bry sig om världen. Det är ofta just det som gör det möjligt.
Varmt lycka till på din personliga resa och glöm inte att du alltid, alltid, gör så gott du kan.
Gästskribent: Anna Pierre, Självledarskapscoach
