Redan innan vi människor hade käder, hade vi mode. Vi använde oss av kroppsmålningar och piercings för att känna tillhörighet i sociala grupper och även — och framför allt — för att uttrycka våra unika identiteter.
När vi ges fri tillgång till att klä oss och smycka oss hur vi vill, skickar vi omedvetet signaler till våra hjärnor att vi är fria som människor. Fria att uttrycka oss. Fria att vara kreativa. Fria att älska och leva livet, för vår egen skull. Så, vad tror du händer när vi människor försöker smälta in i mängden för att vi vill känna grupptillhörighet, men gör det av rädsla för att sticka ut? Jo, då skickar vi omedvetet signaler till våra hjärnor att vi inte är fria. Att vi inte är inte fria att uttrycka oss som vi vill. Att vi inte är inte fria att vara kreativa. Och framförallt, att vi inte är fria att leva livet för vår egen skull.
Kan du nu börja förstå kopplingen mellan den ökade psykiska ohälsan i världen och en allt högre strävan efter perfektionism, ideal och status? Även om vi människor har förbisett de kraftfulla effekterna av mode och — framförallt — personlig stil, så har inte våra hjärnor gjort det. Våra hjärnor snappar omedvetet upp signaler från oss när vi väljer att uttrycka oss, eller inte uttrycka oss, genom vissa attribut. Det är ett språk som är universellt och samtidigt inte särskilt likt de språk som talas någonstans i världen. Mode är ett språk som går att förklara utifrån teorin om semiotik — läran om tecknens språk.
Jag är uppvuxen med tankesättet ”all in or nothing at all”, vilket har lett till att jag innan rehab inte visste innebörden av balans. Så, för att påminna mig själv om att skapa balans i livet och i vardagen har jag ofta använt mina kläder som verktyg. Ofta har jag klätt mig i svart och vitt, för att visa mig själv att allt får existera. Mörker och ljus. Yin och Yang. Vila och återhämtning. Ibland, som i skrivande stund, använder jag mig av kontrasterande material och färger av samma anledning. Inte alltid medvetet, men så fort jag lägger märke till vad det är jag vill fokusera på, så hittar jag sätt att knyta an till dessa fokusområden i min outfit.
Idag sitter jag på en bänk i solen iklädd en ljuslila topp med halterneckringning och öppen rygg, i sidenliknande material. Jag känner mig kvinnlig och sexig i den. Att jag dessutom minns att det var denna topp jag bar när jag var på min första dejt med en kille som har kommit att betyda mycket för mig — men att jag nu gör det i en annan energi och med en annan hållning, får mig att känna mig oemotståndlig. Och samtidigt, oerhört motståndskraftig. Undertill bär jag en cremefärgad kjol med små plisserade veck och volang nedtill. Jag gissar att den är gjord av polyester. Även den får mig att känna mig kvinnlig och påminner mig om att skapa utrymme för lugn och mjukhet. Materialet är dock lite strävare än toppen, så det påminner mig om balans mellan det hårda och det mjuka i livet.
På mina fötter bär jag sneakers av bekvämlighet och accepterar att jag egentligen skulle vilja att de inte vore smutsiga, men de är good enough! På armarna bär jag stora, olika bangles — två på varje arm — för att förkroppsliga min modeexpertis genom att medvetet hämta inspiration från en av mina största stilikoner Iris Apfel, men också för att förkroppsliga den egyptiska gudinnan Isis. Mina solglasögon är svarta och hjärtformade, för att påminna mig själv om att hur mörkt livet än är, förtjänar jag kärlek. Med andra ord kan denna outfit ses som en ”radikal acceptans-outfit” där allt får finnas och existera samtidigt.
Det sägs att mode varken är ett universellt eller naturligt fenomen, utan att det bara är socialt konstruerat, skapat som ett system, i ett samhällssystem. Tillåt mig nu att ifrågasätta den teorin. Mode, eller åtminstone — personlig stil — är ett av de mest autentiska uttrycken med vilket vi kan kommunicera vår individualitet och sanna personlighet genom. Och ju mer vi uttrycker vår individuella sanning, desto mer stärker vi vårt psyke, vår kropp och kontakten till vår intuition.
Vissa av oss har haft lyxen att kunna komma i kontakt med vårt inre energifält. Den livsenergi som i många kulturer kallas kundalini. Eller prana. Eller chi. Kärt barn har många namn. När vi känner vårt inre energiflöde är det betydligt svårare att intala oss själva att vi inte vet vad som är sant för oss. Eller låta andra göra det åt oss. För när vi känner vårt inre energiflöde, har vi expanderat vår medvetenhet bortom de survival-of-the-fitest-identiteter som har formats av det samhälle och den kultur vi vuxit upp i. Men när vi lär oss att förstå att vi inte är våra hjärnor utan att vi lika mycket är våra kroppar — och våra själar — alltså det som gör varje individ unik, då kan vi lära oss hur vi på riktigt uttrycker vår personliga stil inifrån och ut.
Tiden både läker sår och ger upphov till dem, men tiden står aldrig stilla. Samma gäller mode. Trender kan skapa skönhet för vissa och uppröra andra. De kommer och går – genom årtusenden av inspiration, innovation och population. I jakten på det sköna, gör du dig själv besviken?
För att komma bort från vassa armbågar och power suits vilka vi som kvinnor har efterhärmat från männen för att kunna bli respekterade som mer ”jämställda”, behöver vi våga göra tvärtom mot vad vi har lärt oss sen vi var små. Vi behöver våga se och förstå på djupet vad ett samhälle som har dominerats av maskulinitet genom historien, har gjort mot oss kvinnor när det kommer till att begränsa oss själva i vår femininitet.
Skribent: Amanda Fogelin, Holistic Fashion Coach & Female Empowerment Mentor